Detta var året när vi fick tillbaka allt det regn vi inte fick året innan, upphöjt i10. Men positiv som man är, så är detta vädret det bästa jaktvädret. När vi pratar regn på vestlandet av Norge så vill jag beskriva det som följande. Man tar på sig torra jaktkläder. Man går ut i regnet och marken. Efter ca. 10 minuter känner man de första dropparna tränga genom de innersta plaggen. Nästa år ska jag köpa Gore-Tex kläder. Jakt är jakt och man glömmer att det är blött.
Hjortjakt i Jölster
Denna gången kände vi att vi var på hemmabana. Nu visste vi var hjorten stod. Vi körde våra drev upp och ned för fjället. Men inte ett skit hittade vi. Men så hände det. Jag och Bendik skulle sitta på post medan de andra skulle driva. Jag hade precis lämnat Bendik som placerade sig ganska långt ned och sa igen att han längtade efter älgjakten. Jag klättrade vidare upp för fjället. Nu skulle jag bara hitta en fin plats att sitta då jag hörde Ronny skrika över jaktradion att han hade kontakt. Jag kände på mig att hjorten var på väg mot mig. Jag satt helt stilla och lysnade till naturen. Pang sa det. Va fan nu´ra. Åter igen var det Per-Ivar som hade skutit igen. En stor fin bock. En 10-taggare som låg och sov mitt på ljusa dagen. Den rullade ca. 300 meter innan den ramlade på plats i "djungelen". Vi hade fortfarande ett djur kvar på licenesen. Vi jagade intensivt de sista dagarna. Precis ovanför stugan var den en fjälltopp som vi inte hade varit på. Vi började klättra uppåt. Inte ett spår och det blev brantare och brantare. Nu skiter vi i detta. Vi jagar vertikalt istället förslog jag. Efter en kort tid mötte vi "väggen" ett stort juv som vi inte kunde passera. "Vi går ned till Bertil" kom som förslag. Och så blev det. Vi gick sakta ned för branten och plötsligt så såg vi spår och massa liggplatser. Per-Ivar var nästan nere. Jag träffade på Ronny som gick ganska lungt för att vara han. Allan såg jag lägre ned. Han gick och smög. Jag och Ronny stod och beundrade en liggplats och vi pratadeom hur smarta dessa djur är. Full koll nedåt och flyktväg uppåt. Vi stod och pratade högt med varandra, då det small. Vem faaan är det som skjuter. Det är jag säger Allan över radion. Jag vet inte om jag träffande. "Stå still" säger vi. Efter 5 minuters eftersök hittar vi en hind perfekt skjuten i hjärtat. Då var årets hjortjakt över. Det var bara att packa ihop och bege sig mot Vikafjäll. Men förs var det slakt och självklart en sup ihop med jaktledaren.
Jaadaaa
Vikafjället
Denna historia är kort. Inte en fjäder. Den traditionella skjuttävlingen blev i år lerdueskytte. Detta är bra träning inför fågeljakt.
Min födelsedag blev firad med indrefilé av hjort. Denna vecka är en av höjdpunkterna på året. När man sitter i flyget och det skjuter fart på rullbanan på Flesland, längtar man redan till nästa år.
Bertil Hunting Club
